Privat foto: Marianne Bjørneboe till vänster, sedan Therese och Suzanne. Annars Jens och Tone.

Hemlängtan


I denna uppsats reflekterar Jens Bjørneboes äldsta dotter på en mindre känd psykologisk sida av sin far.

e-post: marianne.bjorneboe@wemail.no
Publicerad: 7 september 2020

Ett år innan min far dog skrev jag i dagboken "Pappa är gammal." Han var 54 år och hade precis köpt ett hus på en ö i Vestfold. Med detta ville han både "börja nytt" för att se framåt och att "resa tillbaka" till det han saknade från sin barndom: saltvatten, fiske och båtliv. Han hade många gånger under hela sitt liv försökt hitta "hem", både fysiskt och mentalt. I detta låg ett hopp om att hitta fred. Som författare vädjade han särskilt till unga människor och tillhörde därmed "framtiden". Men också för att han talade om en överhängande världsrevolution och en mer rättvis ålder. Ändå hade han en stark ven av nostalgi. Jag tänker på termen i dess ...

Kära läsare. du måste vara abonnent (69kr / månad) för att läsa fler artiklar idag. Kom tillbaka i morgon, eller logga in nedan om du har prenumeration.

logga in

Prenumeration 195 kvartal NOK