Korona nat


PROSA POESI: Vad är våra tankar, var är vi eller någon av oss under faran för epidemier? korona Virus?

Carnera är frilansförfattare som bor i Köpenhamn.
e-post: ac.mpp@cbs.dk
Publicerad: 2020-03-12

Jag ska inte fortsätta. En obegriplig tyst plats däremellan. Det är bra som det är. Utan att falla på plats. Utan att vara okej. Jag vet inte vad jag vill, vad som gynnar mig. Ja, jag vet det väl. Det som finns för tydlighets skull. Vilket aldrig är lätt att hålla reda på, för att otydigheten kryper in i allt.

Samtalssignalerna, sändningssignalerna som väntar på medan fler kommer. Jag vänder mig i en riktning där jag tror att saker finns. En hand på en mörk bakgrund gör ett tecken. Armar och ben sträckta åt sidan. En speciell bön, som en som fattar något som inte finns. Som en skål som du håller med båda händerna. Du går öppen utan att tappa vattnet. Handen bär, ryggen bär, leran bär. Tills det krusas över. Jag kan inte hålla fast vid vattnet. Ingen kan hålla fast vid vattnet. Det går över kanten. Vandet. Vinterregnen. Cold Signal Erne. Infektion bärare. korona Virus. Dödens andetag över stora avstånd som fångar varandra, som änka barn som leker i sanden. Utan ett hem, ensam, men många. Jag är i en kropp som dör, den dör hela tiden, utan att bevara något, den vet den, kroppen, den vet inte den, ibland är den ena eller den andra. Vilket sätt att gå?

Ut ur munnen hälls det med människor och bakterier.

Vem kommer att gå segrande ut? Vem ligger i mörkret medan samtalssignalerna skickar sina pulser genom den mörka munnen, det mörka hålet i munnen? Ut ur munnen hälls det med människor och bakterier. Ut ur munnen kommer segelfartyget seglar. Här seglar vi i samma båt. Genom min mun måste vi förena oss med varandra. En öppen mun får mig att komma ihåg döden. Det enda som räknas är uppståndelsen. Då döden. I min mun har kropparna rätt. Vem hör de obehöriga frågorna? Kan inte se skillnaden mellan helvete och paradis, det ena är spetälskan av en annan, en kramp, en mörk väg, en mörk väg gör det lättare att se vad jag redan har sett, bakom mig är det redan framför mig, som om jag var bara några sekunder, en eller två bara, på en tom plattform, vid en större station, tror det är där det började. Utan att börja. Utan slut. Överväg att placera mig någon annanstans. Men var?

En mynning av sand där mineraler och föroreningar rinner igenom.

Kan lätt växa in vad inte ...

Prenumeration halvår 450 NOK

Kära läsare. Du har redan läst de fyra gratis artiklarna i månaden. Vad sägs om att stödja NEW TIME genom att dra en löpning online Prenumeration för gratis tillgång till alla artiklar?


Lämna en kommentar

(Vi använder Akismet för att minska skräppost.)