Tydlig satire i rutten


Ruben Östlunds nya film är mycket exakt och direkt i sina socialt kritiska frågor, men har inga svar själv.

Huser är en vanlig filmkritiker i New Age.
e-post: alekshuser@gmail.com
Publicerad: 2017-09-14
The Square
Regisør: Ruben Östlund
(Sverige)

På årets filmfestival i Cannes tilldelades den svenska filmaren Ruben Östlund själva Guldpalmen för sin senaste film The Square. Med det blev det så officiellt som det kan bli att han inte bara är en av Skandinaviens, utan också en av världens, viktigaste och mest intressanta filmskapare.

Men det betyder inte det The Square är hans hittills starkaste film. Men det är verkligen ett fascinerande och långt ifrån kompromisslöst stycke filmkonst, som upplevs både som en fortsättning på Östlunds filmografi i sin helhet och den estetiska kursförändring han gjorde med sin tidigare film Turist.

Koder och efterlevnad. Östlund regisserade först skidfilmer och sedan två dokumentärer, innan han debuterade spelfilmer med tablåbaserad och dokumentär Gitarmongo 2004. Han odlade denna tabloidstil i efterföljande spelfilmer Det ofrivilliga (2008) och Spela (2011), såväl som i kortfilmerna Scenr: 6882 från mitt liv (2005) och Händelse i banken (2009). Och inte minst etablerade han här kanske sin främsta särskiljningsförmåga som filmskapare i form av en skarpt observerad och klumpligt humoristisk utforskning av sociala koder och tillhörande konformitetspress.

Genom de nämnda filmerna framkom Östlund som en slags arvtagare till landsmannen Roy Andersson, både med sitt statiska och kontrollerade formspråk och hans delvis vittiga undersökning av det svenska folks själ. Även om Anderssons tablåer är teatraliska och nästan surrealistiska i sin design, förlitar Östlund sig på ett mycket mer verkligt och autentiskt uttryck.

Mer konventionell. Med sin tidigare film Turist Östlund fortsatte till ett något mer konventionellt filmuttryck, med mer frekvent klippning mellan olika kamerainställningar och bildavsnitt. Med det kunde han minnas lika mycket om en annan Cannes-favorit, nämligen Michael Haneke - om än med mycket mer kärlek till hans karaktärer än sin österrikiska kollega. Dessutom har Östlund aldrig släppt humorn (smärtsam som den kan vara), som inte exakt har präglat Hankes filmfoto.

Prenumeration 195 kvartal NOK

Turist är också filmen i Östlunds portfölj med den tydligaste idén, i vilken den skildrar en familjefader som impulsivt springer i täckning när ett snöfall rasar mot den alpina hotellterrassen - utan att tänka på hustru och barn han är med. En dålig och samtidigt ...


Kära läsare. Du har nu läst de tre gratis artiklarna i månaden. Så heller logga in om du har ett prenumeration, eller stödjer oss genom att prenumerera Prenumeration för fri tillgång?